och en tid går, orden är oåtkomliga,
knappt en viskning hörs,
blodet förflyttar sig ljudlöst genom kroppen
och vad finns att drömma, omärklig går tiden.

och sedan. långt senare, alldeles strax:
vaknar en dag och ljuset sjunger, i brösthålan
ryms fladdrande vingar och smältvatten
och du är till brädden fylld av dig själv,
det händer alltid
under alla de där lagren av ordlös omärklig tid
händer du